Tekniskt sätt så är gymnasiet frivilligt, men ändå så går jag där. Man kan inte bli något utan gymnasiekompetens, det vet väl alla vid det här laget? Om man inte vill sitta i kassa på Ica då, men det är inget framtidsyrke för mig. Varför är lärare så låsta till sina rutiner? Varför tvingar de sina elever att göra saker de inte vill?

Förlåt, nu blev det väldigt otydligt.

Det jag menar är att idag fick vi en uppgift, denna gången i engelska. Vi blev ihopparade med någon annan i klassen, sedan skulle man intervjua denna personen om allt mellan himmel och jord. När vi sedan kom tillbaka till klassrummet fick vi veta att vi skulle presentera varandra inför klassen, framme vid tavlan. Jag och min partner hann inte presentera varandra innan lektionens slut, vilket betyder att detta kommer att ske imorgon.

Jag har social fobi. Punkt. Jag ser det som ett handikapp. Varför? Jo, för att jag så gärna vill kunna stå framför klassen, jag tycker att det är roligt. Men istället när jag står där så börjar jag att skaka kraftigt, blir helt röd i ansiktet och stammar fram orden. Helt okontrollerat. Varför tvingar lärare elever som mig att göra detta?

När man får behandling mot social fobi, som jag ska påbörja på onsdag, så går det oftast ut på att göra sådant man tycket är läskigt. Man börjar med något litet, och sedan med något större, tills man kommer till det man tycker är allra läskigast. För mig är det värsta jag vet att stå inför en publik ... men jag kan inte fullfölja behandlingen på korrekt sätt, för jag blir om och om igen tvingad att ställa mig framför klassen och tala. Då kan man ju tycka att detta vore bra, men det är det inte. Det blir snarare värre.

Imorgon vet jag vad som väntar, en oerhörd rädsla. När läraren säger mitt namn kommer mitt hjärta slå så hårt att det syns, min överkropp och mina händer kommer börja skaka. Pappret kommer vibrera i luften som en effekt av skakningarna. Mina kinder kommer att bli alldeles röda, och sedan kommer jag snabbt att stamma fram en presentation av min partner. Sedan är det hennes tur. Hon är självsäker och har ett bra och fint yttre. Hon kommer läsa upp saker om mig, medan klassens ögon är på min svettiga panna. Det är en ren mardröm för någon som mig. På kvällen innan kryper ångesten fram och attackerar med full fart och det är då man överväger det .. ska man skära sig eller inte?